SofiaKristina

Igår söndag var det första advent. Då ordnas årligen ett stort fyrverkeri vid Botaniska trädgården i Uppsala. Det är mycket vackert! Förra året var toppen!
Men i år var jag mycket besviken. Jag och Caroline skulle ta oss en tripp in till Uppsala för att samlas bland alla andra åskådare och titta på dom vackra fyrverkerierna. Jag tog bussen in och jag räknade ut att jag skulle vara framme vid trädgården några minuter över halv fem. Det skulle börja halv fem.
När jag klivit av bussen runt 20 över hör jag raketer smällas och och på himlen ser man fägrer och mönster.
Det fortsatte ända till jag kom fram till Botaniska trädgården. OCH DÅ VAR DET SLUT! Bra att man börjar före fastställd tid!
 Jaha, tack unt för att man tar sig in till stan från Björklinge för att titta på fyrverkerier halv fem men som är slut till halv fem. Då var det bara att ta bussen hem igen.

Innan jag fortsätter med mitt skolarbete vill jag bara få tala om att jag gillar när jag känner att jag blir som ett barn. Ibland. Haha, jag blir det när jag tittar på hockey. Jag har inte varit något riktigt hockeyfan. Men nu när man ser Christoffer spela, ÄLSKAR jag att titta. (På Christoffer förståss) Jag älskar att se när han glider ut på isen för att spöa motståndarlaget. Så fort han gör en assist eller mål eller något snyggt blir jag hellycklig och jag känner mej som ett barn. Så fort han får en tackling tycker jag jättesynd om honom och så fort han lämnar isen för ett byte blir jag jätteledsen. Precis som ett barn blir jag antingen jätteledsen eller jättelycklig! Humöret varierar drastiskt! Och jag gillar det!
Woho jag läntar till nästa match jag kan få se!