SofiaKristina

Mina fina vän Anna hittade låten som tog mig till "min egna sköna" värld.

Nu går den på repeat ständigt.

Nu drömmer jag mig tillbaka i mina tunga tider.

Förstår inte att det finns folk som fortfarande läser min blogg. Den är ju inte på sin topp längre. Men nu har jag ingen lust med någonting. Den här veckan hänger jag Livets Ord. Det är nog det enda som just nu får mig på lite bättre humör.

Och jag kan nog aldrig riktigt inse vad Gud har gjort för mig. Jag är så otroligt glad att jag har Jesus i mitt hjärta.

Att jag har något att bygga en tro på. En grund liksom. Och att jag vågar möta framtiden trots svåra tider.  Som t.ex. nu.

Resan i Gbg med Tomas var jätterolig och mysig. Vi gick på Universeum och såg en massa häftiga saker och djur, man blev som ett litet barn igen som upptäckte fantastiska saker. Sen shoppade vi en del saker och det ryser nästan i kroppen när jag tänker på mina snygga kap. Badade missade vi såklart inte. Och inte kunde vi missa en utgång när man ändå var i Gbg trots min dåliga mage. Och då menar jag att den var riktigt dålig.

Någon sista minuten med Julia blev ju då inte av. Men det är livet. Jag kämpar på!

Yes! I'm Fighting. Ofcourse. I'm a Fighter, Right? OFCOURSE! Go SofiaKristina, Go go go

Det finns en sång som säger allt

Som värmer när det blåser kallt

Som lockar dej att gråta eller jubla

Den har nånting som griper tag

Och leder dig från natt till dag

Och plötsligt vill du sjunga hallelujah

Den visar att vi hör ihop

Som ett försiktigt glädjerop

Förenar det oss i det bitterljuva

Det liv vi måste klara av

Och allt vi tog och allt vi gav

Så vi kan båda ropa hallelujah

Det är en sång om enkelhet

Det lilla som vi alla vet

Den talar till det vackra och det fula

Den badar oss i månens sken

Då skälvande men ändå ren

Dtt sprucket men ett vackert hallelujah

Och alla drömmar vi har drömt

Det vackra som vi nästan glömt

Finns kvar och vi kan inte längre ljuga

Du ropar och man hör din röst

Du har ett ord som ger dig tröst

Ett naket och ett enkelt hallelujah

Imorn blir det bubbelbad med Maja.  

Imorn kl.17.00 åker jag till Gbg med Tomas och vidare till Halmstad, Tylösand och vidare. Antal och vilka destinationer är inte helt klart. Men en liten semester med kärestan blir allt av! Jey!

Och tro det eller ej, på söndagen när vi kommit hem igen åker jag iväg IGEN. Och den här gången utomlands igen minsann!

Jo, såklart min bäste kompanjon Julle Bulle. Destination är här också oklart, och kommer nog vara det tills minutrarna innan vi åker. Eller så kanske vi helt enkelt inte vet vart vi ska men vi ska någonstans. Och att vara borta en vecka är också bestämt.

Sen är min semester slut. 

Nu gör jag mig iordning for my evening. I'll hope that Anna & Johan is coming. Haven't met them fro a long while now.

Eller nattpersonalen som bakar kakor och bröd till oss dagpersonal som kommer tidigt på morgonen! Det möttes vi utav i fredags - det är bra guld värt!

Och det är så fantastiskt att se när de sjuka tar ett steg längre till det normala livet, och på tal om deras anhöriga! (Okej, inte alla) men de som finns där jämt och ständigt! Ställer upp och är med och kämpar trots det tunga de har gått och går igenom. Jag beundrar dem något så enormt.

Sista dagen innan semestern kommer välrdens bästa uska, Kryska och ger mig en klänning bara sådär. Eller ja, klänningen var hennes dotters, men hon kunde på något vis inte ha den. Hon hade köpt av impulsen men hemma kändes den tydligen inte rätt. Kryska tänker på mig och ger mig klänningen! Och jag tackar inte nej till en sådan fin klänning som hon höll upp på jobbet för mig. Perfekt! 

Klänningen hade jag på vår fest vi hade i lördags.

Festen för Mark och Jude, Mamma och Pappa, eller vem nu festen var för. Släktfest/Födelsedagsfest/Fest - whatever. Kul var det! Det roligaste var ju musiken, helt klart. Alla låtar alla sjöng och medverkade i. 

Jag är väldigt stolt över min pappa som sjunger så bra. 

---

Just nu njuter jag igen av mitt liv. Med min fina familj, min semester, mina planer och drömmar och framförallt min Snusmumrik Tomas.

Här kommer endast ett fåtal foton från festen, fler finns på Facebook.

Maten som mamma gjort och som jag, Gerd, Kurt har hjälpt till med. Gott!

Morbror Ulf, Kusin Marcus, Moster Gerd

Jag och Julia - always

Mamma och mitt kusinbarn Inez

Morbror och Moster; Kurt och Gerd

Älsklingen Tomas på trummor

Vi sjunger och spelar - Brennan and the Family

Mer sång!

Jag, Faster Rosalind, Kusin Lisa och vännen Elena

Jag och pappa sjunger

Elena och faster Jude

Farbror Mark vid pianot

Kusin Andreas på trummor

Jag och min ÄLSKADE TOMAS

Veckan i Turkiet med Anna, Nica och Matte har varit toppen.

Jag har inte haft tråkigt en en sekund!

Jag har skrattat så jag fått kramp i magen så många gånger att jag inte kan räkna dom.

Jag har kännt att jag verkligen lever och vad jag lever för. (Egentligen vet jag redan om det, men känslorna blir ännu starkare när man gör sånt här)

Jag har badat, festat, ätit, solat, shoppat i massor!

Jag förde en resedagbok när jag var där nere, men tröttnade efter ca 3e dagen eftersom det fanns så mycket att skriva, alla våra skämt, samtalsämnen, spel vi spelade, drinkar vi beställde och drack, alla roliga syner, ja varenda liten bråkdel av resan har varit så rolig!

Men kortfattat kan jag berätta om resan. Den började söndagen den 5e då vi vaknade upp för att upptcäka Alanya. (Vi anlände 4 på morgonen då vi slänge oss i våra sängar på hotellrummen.) Vi gick upp, käkade bufféfrukosten, köpte en badring och en snygg luftmadrass och begav oss till stranden. Vi hade solstolar och parasoll och en volleboll som vi lirade lite med över nätet som fanns tillgängligt.

Vågorna var stora och i dom lekte vi som 11-åringar i. Vi slängde och dömde oss in i dom och hade riktigt skoj. Anna Valrossen (smeknamnet hon fick) blev golvad stenhårt av en våg. Vågen drämde ner henne mot bottnen, benen stod åt fly och fä, bikinin åkte ner och diademet flög. En riktigt rolig syn när man står på stranden och ser på. Efteråt låtsas man ju om att inget har hänt, hoppas att ingen sett en, man fixar lite diskret till bikinin och så skyndar man sig efter diademet så det inte flyter bort. Men jovisst, jag såg detta också! 

Efter lunch (som vi käkade på hotellet som alltid) ville vi testa hotellets pool. Och med vattenrutchskanor lekte vi fortfarande som 11-åringar. Vi åkte om och om igen. VI åkte efter varandra, vi åkte i en stor klump, på sidan, på höger och vänster, med madrass och badring. Tyvärr gick badringen sönder efter första åket i rutchskanan och Anna som hade köpt den hann inte ens använda den en enda gång. 

Kl.16.00 den dagen gick vi på turkiskt bad; peeling, intvålning, ansiktsmask och massage. Jättejättejätteskönt, man kände sig len som en baby igen! *Mer peeling åt folket!*

Vid 17.00 tog vi våran powernap som vi alltid tog runt den tiden och klockan 20.00 var vi klara för middag och utgång.

Ungefär såhär såg alla andra dagar ut, det var utgång 4 kvällar av 6, de två andra ägnade vi åt shopping och bakfylla/diarré. Okej, alla de andra tre blev dåliga i magen förutom jag. Jag klarade mig från både det, spya och bakfylla. 

Jag är verkligen bäst. Tror Nico, Matte och Anna förstått det nu efter den här veckan, speciellt Matte. (Okej dethär var ett litet internskämt mellan oss) .

En dag, på onsdagen, mitten av veckan gjorde vi en sån där båttur när man åker ut på havet, badar från båten på olika ställen, ser grottor, festar, äter, badar igen och solar och njuter. Den resan var fett värd sina pengar.

Vi dök från båten vilket var heeeelt underbart. Det blir en helt annan känsla än att hoppa i med fötterna före. Sen dök en kille från över 10 meter. Jättesnyggt dyk, typ som Pocahontas dyker ner för den lilla klippan i början av filmen. SKitsnyggt! Rikgit cool akrobatisk kille. Men vet ni vad? Jag hoppade också från 10 meter från en klippa. Jag är så sjukt stolt över mig själv. Jag och Mattias hoppade, inte de andra två. 

Och det var under den här båtresan som jag tappade mitt örhänge. Men inte från 10 meters-klipp-hoppet, utan mitt allra sista dyk från båten innan vi kom i land. Jag grämer mig än.

På kvällen den dagen blev det utång igen. Alla kvällar vi gick ut var så himla bra, varenda kväll var värt sina pengar och sin energi! Vi träffade massor med olika människor och nya drinkar vi testade. Fast tequila var ändå veckans shot, den stod på tur varje kväll vi gick ut.

Den här kvällen hände en liten olycka där jag slog i min stjärt. Efteråt var skinkan dubbelt så stor som den andra. och nu är den täckt av massor med olika färger, gult, lila, blått, grönt, rött, brunt. Och värker har den gjort konstant. En lårkaka med abdra ord. Vad som EXAKT hände behöver vi inte ta upp..

Under veckan mötte jag två obehagliga turkar som ville bråka med mig och Anna. Jag är faktiskt glad att vi hade med oss två killar som ändå fanns ifall något skulle hända. Man kände sig beskyddad av dom. 

Det händer förståss massor med andra saker som jag skulle kunna berätta men dom känner jag att jag vill dela med mig på andra kommunikationsvägar än på bloggen.

 

Jag orkar inte packa än. Snart :)

Jag, Sofia Kristina Margareta, ska ALDRIG bli kärring! Det ska jag minsann inte bli, jag ska ge vad som helst för att inte bli det!