Hej då farmor.

Min farmor Yvonne dog i söndags natt, och under mina 18 år så träffades jag inte ens henne irl.
Minns inte om jag hört hennes röst på telefonen. Bara läst brev hon har skrivit till oss.
  Det är en lång väg till Australien där halva min släkt bor och jag vill så gärna åka dit. Innan farfar också dör. Men jag tror inte jag hinner det. Jag har inga pengar till det och min pappa kan knappast åka.
  Det känns ju som om man inte hade en farmor över huvud taget. Hade ju nästa 0% i kontakt. Men när mamma skickade sms:et med den hemska nyheten på lektionen kändes det som något tungt lade sig på mitt hjärta, en sten eller nåt. Några tårar rann ner för min kind och jag har inte orkat ringa pappa, kommer inte orka det heller. Det är ingen ide, det finns inget att säga. Eller jag har inget att säga.
  Jag ångrar en sak bara, jag borde tagit mig i kragen och skrivit något brev till farmor och farfar eftersom pappa eller någon annan inte gjorde det. Synd att man alltid tänker i efterhand.

Ja det är dystert. Jobbigt med fler saker i hjärnan, när den redan är proppad med annat.

image24

Hej då farmor ♥

Här har vi era åsikter och tankar och diverse, you name it.
Postat av: Anonym

Lika tungt när någon går bort...
Det är den värld vi lever i =/
Människor lever inte förevigt tyvärr =(
Hoppas hon dog med ett léende

2007-10-10 @ 20:05:18

Kommentera inlägget här:

Ditt vackra namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback