Ingenstans

Känns som man inte är på väg någonstans! Vecka ut, vecka in. Dag ut, dag in. Timme ut, timme in och bla bla. Man bara tvingar sig till skolan, plugga, träna för att hålla kroppen i form ta ut glädje så ofta som möjligt. Sen börjar allt om igen?
Jag orkar inte, all lust bara rinner ut just nu. Det har så gått så långt att jag inte kan sova längre. Bah. Jag ger mig. Jag ska ge sömnen en chans till. Det är ju skola imorn dessutom. Jippi jag har ju verkligen nåt att se fram emot - Nya motgångar kanske?

Här har vi era åsikter och tankar och diverse, you name it.

Kommentera inlägget här:

Ditt vackra namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback