Löjligt.
När jag väl vänder på min vilja och vill ha sommar - då kommer den förbaskade snön. Förargligt.
Förresten så e de typ nåt virus som min systerdyster hade fåt vid sin mun. Eller någon annat såntdär.
Men imorse när jag stod på busshålplatsen i Björklinge så stod det en flicka som jag vet har en pojkvän. (Också förlovade) Pojkvännen bor i Björklinge och hon bor på annan plats. Hon har varit hos honom och nu skulle hon iväg till skolan. Jag stod fantiserade för mig själv på hur hon känner just då när hon stod där framför mig; kanske haft en mysig kväll och nu var hon tvungen att åka till skolan och lämna sin käraste. Precis så som det känns för mig när jag åker från Christoffer.
Helt plötsligt så åker hennes pojkvän förbi busshållplatsen med sin bil. Han tittar på henne och rör inte en min, själv ser jag inte om hon tittar på honom eftersom hon stod med ryggen framför mig. Efter ett tag vänder hon sig om och tittar efter bilen.
...
Varför stannade han inte? Eller varför hejade dom inte ens..?
Jag kände direkt att någonting var fel, och på bussen sätter hon sig på andra sidan av mig, så jag kan se henne från sidan. Jag sneglade lite försiktigt på henne och jag såg att hon var ledsen och att en tår rann ner för hennes kind.
Jag kunde inte låta bli att se på henne och fundera på det. Jag blir själv så himla ledsen när jag ser någon annan sådär. Det kändes nästan i mitt hjärta, för jag vet hur jobbigt det kan vara ibland. Jaja, jag hoppas att det blir bra till slut.