SofiaKristina

Jag var minsann på bio igårkväll med. (Två kvällar irad alltså) Rekord, för det har jag aldrig gjort förr.
Jag gick med min käre Christoffer och vi såg Arn - Tempelriddaren. Jag visste inte alls vad den handlade om, men man hade hört att folk snackat om den och så visste jag att Chris ville se den, så vi passade på att gå för en gångs skull. Och jag måste säga: Den var otroligt sjukt förvånandsvärt bra! Jag var typ i chocktillstånd efter filmen eftersom jag trodde inte en film kunde vara så bra. Om jag velat hade jag bölat minst vid tre tillfällen i filmen, men jag avstod för att inte se ut som nån tönt eller nåt. Speciellt inför Christoffer. Han skulle tycka att jag var urlöjlig. Det är ju bara en film!!

Hursomhelst var det mys.
Och nu när man väl börjar klättra sig upp på stegen igen, börjar komma upp dit där man trivs bäst att vara, kommer pappa och säger att farfar har dött.
...
Okej, jag vet att vi inte hade någon kontakt. Men det känns därinne, där vid hjärtat. Precis som det kändes när farmor dog. Det känns likadant. Kunde det här bara inte kommit en annan dag? Det är ju kul att det är söndag idag också. Eller inte.