Det är synd om mig.
Jag tycker synd om mig själv.
Jag har blivit av med mina älsklingsskor! Mina orangea converse. Som jag letat så febrilt efter att få tag på i många många dagar. Men nu är det roliga över. Nu kan jag inte glänsa när jag går.
Jag var på Nautilus och simmade som vilken dag som helst. Och NEJ jag bär inte med mina skor in i skåpet eftersom jag är sådan som inte orkar vara så himla rädd om mina saker jämt och ständigt. Jag vill kunna göra saker utan att kunna oroa mig hela tiden. Men dock måste jag ändra mig på det.
När jag kom ut till skohyllan tittade jag mig runt och såg inga orangea converseskor. Vem har hjärta och ta någons skor!?
Och vad skulle jag göra? Jo, gå ut i strumporna och cykla hem till Thörnrosa. Tänk om jag hade fått lov att åka buss?
Pinsamt var det i alla fall. Så där cyklade jag med snyftningar blandat med skratt eftersom jag varit sååå glad hela dagen. Men ack, glad och lycklig får man inte vara föralltid. Stup i kvarten gärna när man minst anar det dyker det upp något dåligt.
Men jag får väl skylla mig själv som mamma säger eftersom jag inte tog skorna med mig in. Speciellt så snygga skor.
Ja, jag är nog lite för naiv ibland.
Lilla Gumman!
Vi gör alla våra misstag och nåt lär du dej väl av detta. Men du gjorde ju ett STORT i somras...hur många fler ska behövas?? Världen är ondare än du tror mitt älskade yrväder.
Kramar din mamma Margareta
De orangea skorna som du letade så efter! Stackare :(
neeeej! inte skorna! vad som helst men inte skorna! nejmen seriöst,, inte SKORNA! du letade efter dem tillochmed jättelänge på gymnasiet,. R.I.P oranga skorna. Nu är dem hos någon som älskar att sniffa någon annans fotsvettdvs en riktigt sjuk fetish-människa
Ta inte min kompis ifrån mig haaa..
Ändra adressen till min blogg vetja;) Har du hunnit åka nå bräda än?