Hej Där Sverige.
Tro det eller ej men SofiaKristina är tillbaka till Svensk mark igen. Och för gott. Inge mera Hemsedal den här vintern för mig.
Det blev lite tidigare hemgång än det var tänkt från början, men jag har mina anledningar. Den största och roligaste av allt är att jag ville träffa min prins Tomas igen. Och det gjorde jag genom att överraska honom. (Det är därför jag inte kunnat skrivt på min blogg när jag skulle komma hem)
Min hemresa startade redan i tisdags morgon tillsammans med två andra säsongare; Wille och Kalle. De bodde i Sthlm och passade på att åka med mig hem (billigare, skönare, trevligare)
Eftersom jag skulle till Katrineholm till min moster följde de med dit och tog tåget därifrån vidare till Sthlm.
Jag stannade över natten hos min käre moster Gerd och dagen därpå gick vi och tittade på hennes avdelning på sjukhuset där hon jobbar innan vi tillsammans åkte vidare hem till Uppsala! Torsdagen ägnade jag åt shopping och packa upp saker, ringa lite samtal och förbereda för min överraskning:
På fredagen skulle Tomas komma hem från lumpen. Och eftersom han har fyllt år så tänkte jag överraska honom genom att slå in mig själv i ett stort paket som han skulle få öppna när han kom hem. (Shit va paff han skulle bli!)
Min snälla mami och papi hade fixat den fetaste kartongen jag någonsin sett. Och jag sprang över till Tompens föräldrar och berättade om min idé. Allt i min plan var förberett och klart in i den minsta detalj. Kartongen hade jag slagit in i fint presentpapper och min andra present till honom hade jag också klar.
Fredagsmorgonen kom.. Då smsar hans kära mor mig: "Tomas kommer inte hem ikväll, han åker till sin syster i Växjö istället......"
NO WAY.
......
Efter lite om och men, fick jag ändra mina planer: Tomas mamma bokar en biljett till mig ner till Växjö istället. Några timmar senare satt jag med en liten resväska på tåget till Stockholm (där skulle jag byta tåg och ta samma som Tompen. Han hade såklart ingen aning om detta). Väl framme står jag på perrongen med en ny klänning, nya skor och solbrillor så att jag inte är så lätt igenkänd. Jag ser honom gåendes med en lumparpolare. Jag passar på att gå framför dom lite långsamt så han kan gå om mig på min ena sida och gå framför mig istället. Det visar sig att de ska på samma vagn som jag ska på (!) så först går Tomas på, sedan hans kompis och sen skulle jag på vagnen. Men sedan vänder hans kompis sig om och ska plöstligt av igen. Så nu när jag ska gå på står Tomas där, väntar på att jag ska gå förbi. När jag kommer upp för trappan tittar han på mig, jag tittar på honom och jag vet inte om han ser att det är jag eller om jag ska gå vidare eller vad jag ska göra. Till slut, efter några tusendelars sekund börjar jag le så mycket när han tittar på mig, så jag lyfter mina solglasögon och får riktig ögonkontakt med honom. Han skiner upp och utbrister: "...S..Sskoojar Du elleer!?"
Ja, sen kan ni tänka er själva hur vi stod och kramades i evigheter och skrattade. Och jag försökte förklara hela grejen. Det tog nog lite tid för honom att fatta att jag verkligen var där. Jag hade pratat med honom i telefonen en timme innan, och han trodde ju som vanligt att jag var 74 mil bort i Hemsedal.)
Så vi åkte tillsammans ner till Växjö, och jag fick för första gången träffa hans syster och hennes man Imbi och Ture. Under helgen shoppade vi, grillade, drack, var på en liten utflykt och massor med andra trevliga saker. Jag hade verkligen jättetrevligt och gillade paret från första stund. Roliga och sköna. Men söndagen kom ju och hemresan började.
Så trots att jag varit hemma snart en vecka har jag ännu inte hunnit landa. Packa upp, känna mig hemma, utvilad. Det kan nog ta ett tag!
Mer om Hemsedal och foton kommer senare när jag hämtat mig själv först.
Peace!
Det blev lite tidigare hemgång än det var tänkt från början, men jag har mina anledningar. Den största och roligaste av allt är att jag ville träffa min prins Tomas igen. Och det gjorde jag genom att överraska honom. (Det är därför jag inte kunnat skrivt på min blogg när jag skulle komma hem)
Min hemresa startade redan i tisdags morgon tillsammans med två andra säsongare; Wille och Kalle. De bodde i Sthlm och passade på att åka med mig hem (billigare, skönare, trevligare)
Eftersom jag skulle till Katrineholm till min moster följde de med dit och tog tåget därifrån vidare till Sthlm.
Jag stannade över natten hos min käre moster Gerd och dagen därpå gick vi och tittade på hennes avdelning på sjukhuset där hon jobbar innan vi tillsammans åkte vidare hem till Uppsala! Torsdagen ägnade jag åt shopping och packa upp saker, ringa lite samtal och förbereda för min överraskning:
På fredagen skulle Tomas komma hem från lumpen. Och eftersom han har fyllt år så tänkte jag överraska honom genom att slå in mig själv i ett stort paket som han skulle få öppna när han kom hem. (Shit va paff han skulle bli!)
Min snälla mami och papi hade fixat den fetaste kartongen jag någonsin sett. Och jag sprang över till Tompens föräldrar och berättade om min idé. Allt i min plan var förberett och klart in i den minsta detalj. Kartongen hade jag slagit in i fint presentpapper och min andra present till honom hade jag också klar.
Fredagsmorgonen kom.. Då smsar hans kära mor mig: "Tomas kommer inte hem ikväll, han åker till sin syster i Växjö istället......"
NO WAY.
......
Efter lite om och men, fick jag ändra mina planer: Tomas mamma bokar en biljett till mig ner till Växjö istället. Några timmar senare satt jag med en liten resväska på tåget till Stockholm (där skulle jag byta tåg och ta samma som Tompen. Han hade såklart ingen aning om detta). Väl framme står jag på perrongen med en ny klänning, nya skor och solbrillor så att jag inte är så lätt igenkänd. Jag ser honom gåendes med en lumparpolare. Jag passar på att gå framför dom lite långsamt så han kan gå om mig på min ena sida och gå framför mig istället. Det visar sig att de ska på samma vagn som jag ska på (!) så först går Tomas på, sedan hans kompis och sen skulle jag på vagnen. Men sedan vänder hans kompis sig om och ska plöstligt av igen. Så nu när jag ska gå på står Tomas där, väntar på att jag ska gå förbi. När jag kommer upp för trappan tittar han på mig, jag tittar på honom och jag vet inte om han ser att det är jag eller om jag ska gå vidare eller vad jag ska göra. Till slut, efter några tusendelars sekund börjar jag le så mycket när han tittar på mig, så jag lyfter mina solglasögon och får riktig ögonkontakt med honom. Han skiner upp och utbrister: "...S..Sskoojar Du elleer!?"
Ja, sen kan ni tänka er själva hur vi stod och kramades i evigheter och skrattade. Och jag försökte förklara hela grejen. Det tog nog lite tid för honom att fatta att jag verkligen var där. Jag hade pratat med honom i telefonen en timme innan, och han trodde ju som vanligt att jag var 74 mil bort i Hemsedal.)
Så vi åkte tillsammans ner till Växjö, och jag fick för första gången träffa hans syster och hennes man Imbi och Ture. Under helgen shoppade vi, grillade, drack, var på en liten utflykt och massor med andra trevliga saker. Jag hade verkligen jättetrevligt och gillade paret från första stund. Roliga och sköna. Men söndagen kom ju och hemresan började.
Så trots att jag varit hemma snart en vecka har jag ännu inte hunnit landa. Packa upp, känna mig hemma, utvilad. Det kan nog ta ett tag!
Mer om Hemsedal och foton kommer senare när jag hämtat mig själv först.
Peace!
Här har vi era åsikter och tankar och diverse, you name it.
Postat av: Jenny
Hahaa så rolig du är, shit va knasigt det blev men det låter som att det blv en lyckad överraskning tillslut :D Hoppas du har det fint där hemma och att du fått vila ut nu. Saknar dig här i Hemse. Pusspuss
Trackback