SofiaKristina

Veckan i Turkiet med Anna, Nica och Matte har varit toppen.

Jag har inte haft tråkigt en en sekund!

Jag har skrattat så jag fått kramp i magen så många gånger att jag inte kan räkna dom.

Jag har kännt att jag verkligen lever och vad jag lever för. (Egentligen vet jag redan om det, men känslorna blir ännu starkare när man gör sånt här)

Jag har badat, festat, ätit, solat, shoppat i massor!

Jag förde en resedagbok när jag var där nere, men tröttnade efter ca 3e dagen eftersom det fanns så mycket att skriva, alla våra skämt, samtalsämnen, spel vi spelade, drinkar vi beställde och drack, alla roliga syner, ja varenda liten bråkdel av resan har varit så rolig!

Men kortfattat kan jag berätta om resan. Den började söndagen den 5e då vi vaknade upp för att upptcäka Alanya. (Vi anlände 4 på morgonen då vi slänge oss i våra sängar på hotellrummen.) Vi gick upp, käkade bufféfrukosten, köpte en badring och en snygg luftmadrass och begav oss till stranden. Vi hade solstolar och parasoll och en volleboll som vi lirade lite med över nätet som fanns tillgängligt.

Vågorna var stora och i dom lekte vi som 11-åringar i. Vi slängde och dömde oss in i dom och hade riktigt skoj. Anna Valrossen (smeknamnet hon fick) blev golvad stenhårt av en våg. Vågen drämde ner henne mot bottnen, benen stod åt fly och fä, bikinin åkte ner och diademet flög. En riktigt rolig syn när man står på stranden och ser på. Efteråt låtsas man ju om att inget har hänt, hoppas att ingen sett en, man fixar lite diskret till bikinin och så skyndar man sig efter diademet så det inte flyter bort. Men jovisst, jag såg detta också! 

Efter lunch (som vi käkade på hotellet som alltid) ville vi testa hotellets pool. Och med vattenrutchskanor lekte vi fortfarande som 11-åringar. Vi åkte om och om igen. VI åkte efter varandra, vi åkte i en stor klump, på sidan, på höger och vänster, med madrass och badring. Tyvärr gick badringen sönder efter första åket i rutchskanan och Anna som hade köpt den hann inte ens använda den en enda gång. 

Kl.16.00 den dagen gick vi på turkiskt bad; peeling, intvålning, ansiktsmask och massage. Jättejättejätteskönt, man kände sig len som en baby igen! *Mer peeling åt folket!*

Vid 17.00 tog vi våran powernap som vi alltid tog runt den tiden och klockan 20.00 var vi klara för middag och utgång.

Ungefär såhär såg alla andra dagar ut, det var utgång 4 kvällar av 6, de två andra ägnade vi åt shopping och bakfylla/diarré. Okej, alla de andra tre blev dåliga i magen förutom jag. Jag klarade mig från både det, spya och bakfylla. 

Jag är verkligen bäst. Tror Nico, Matte och Anna förstått det nu efter den här veckan, speciellt Matte. (Okej dethär var ett litet internskämt mellan oss) .

En dag, på onsdagen, mitten av veckan gjorde vi en sån där båttur när man åker ut på havet, badar från båten på olika ställen, ser grottor, festar, äter, badar igen och solar och njuter. Den resan var fett värd sina pengar.

Vi dök från båten vilket var heeeelt underbart. Det blir en helt annan känsla än att hoppa i med fötterna före. Sen dök en kille från över 10 meter. Jättesnyggt dyk, typ som Pocahontas dyker ner för den lilla klippan i början av filmen. SKitsnyggt! Rikgit cool akrobatisk kille. Men vet ni vad? Jag hoppade också från 10 meter från en klippa. Jag är så sjukt stolt över mig själv. Jag och Mattias hoppade, inte de andra två. 

Och det var under den här båtresan som jag tappade mitt örhänge. Men inte från 10 meters-klipp-hoppet, utan mitt allra sista dyk från båten innan vi kom i land. Jag grämer mig än.

På kvällen den dagen blev det utång igen. Alla kvällar vi gick ut var så himla bra, varenda kväll var värt sina pengar och sin energi! Vi träffade massor med olika människor och nya drinkar vi testade. Fast tequila var ändå veckans shot, den stod på tur varje kväll vi gick ut.

Den här kvällen hände en liten olycka där jag slog i min stjärt. Efteråt var skinkan dubbelt så stor som den andra. och nu är den täckt av massor med olika färger, gult, lila, blått, grönt, rött, brunt. Och värker har den gjort konstant. En lårkaka med abdra ord. Vad som EXAKT hände behöver vi inte ta upp..

Under veckan mötte jag två obehagliga turkar som ville bråka med mig och Anna. Jag är faktiskt glad att vi hade med oss två killar som ändå fanns ifall något skulle hända. Man kände sig beskyddad av dom. 

Det händer förståss massor med andra saker som jag skulle kunna berätta men dom känner jag att jag vill dela med mig på andra kommunikationsvägar än på bloggen.